Familjen Schillén på Gran Canaria

Vaknade innan det blev ljust. Izabella somnade tidigt (1930) så hon vaknade och var redo för en ny dag redan kl 7. Eftersom man har solen som mätare vad klockan är känns det tidigt när det fortfarande är mörkt. Men det börjar ljusna vid 0730 och redan då känns det bättre. Bara att ligga kvar och dra sig till de första ljusglimtarna kommer.

Idag valde vi mellan att åka till Las Palmas eller bara åka till öknen i Maspalomas. Efter lite övervägande att det skulle bli tråkigt för Tyra att vara hemma själv två dagar i rad valde vi det senare. På vägen dit åkte vi fast för polisen. ”No perros in the front seat”, sa polismannen när vi vevade ner rutan. Perro(s) betyder hund, det visste vi. Stackars Tyra som var så nöjd att sitta i passagerarsätet och kunna titta ut vad som händer på vägarna. Bara till att lägga sig på golvet. Inga glada miner från den labradoren. Men husse var glad att slippa böter.

Väl parkerade bar det av ut i sanddynorna (Maspalomas öken är alltså en liten öken vars sand blåst över från Sahara och bildat en sanddynor på en halvö på Gran Canaria) och där körde vi ganska snart fast med barnvagnen. Bara att vända och lägga barnvagnen i bilen och köra med Baby Björnen (bärsele) istället. Gick betydligt bättre. Solen gassade och det blev rejäl ökenkänsla. Tyra verkade gilla sanden, åtminstone till en början innan munnen var helt ökentorr och full av sand. Hon fick dock ett skönt bad i havet efteråt. Hon gillar där emot inte saltvattnet på samma sätt som vattnet hemma i Sverige. Hon drack en liter (medhavt)vatten direkt när vi kom tillbaka till bilen.

Vi var hemma i Puerto Rico vid 15-tiden och tillbringade resten av eftermiddagen vid poolen. Solade och slappade lite fram till solnedgången.

Hela familjen i Maspalomas öken på luciadagen.

Detta inlägg postades lördag, december 13th, 2008 kl. 10:03 e m och är arkiverad under Uncategorized. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.