Lördag 3 januari – inte lätt att vara hund
Tidigt, tidigt i morse åkte Izabellas mormor och morfar hem till Sverige igen. Här nere fortsatte solen lysa och vi tog en riktigt lång promenad över bergen och utmed kusten till Arguineguin. Det blev ungefär 2,5 timmar med lite omvägar, bland annat förbi stranden Anfi som har vit karibisk sand (på riktigt alltså, man har imorterat hela stranden från Karibien). Den stranden tillhör en nytt lite glassigare område med dyra andelslägenheter.
Ganska trötta och lite småhungriga skulle vi ta bussen tillbaka till PR. Efter en kvarts väntan kom bussen men när vi skulle gå på fick vi reda på att man inte får ha hundar på bussen! OK, då får det bli taxi. Där får vi veta att man inte får ha hundar i taxin heller. Sådärsugen på att gå hela vägen tillbaka började Tobias ladda med pengar och solglasögon för att köpa vatten och bananer och gå hela vägen hem med Tyra och låta övriga familjen åka taxi (inom kort skulle det bli lunchdags för Iza och hon ogillar att vänta nån timme eller mer på maten om man uttrycker det milt). Men taxichaffisen undrade var vi bodde och när ha fick reda på det började han tycka lite synd om oss ändå. Så vi fick åka trots allt. Han fick en liten slant extra i dricks eftersom han såg så nervös ut att någon skulle se hunden i bilen.
Tyra får springa fritt och leka i bergen mellan Puerto Rico och Arguineguin.
Inte tillåten över allt, men älskad hemma. Tyra trött efter en halvdag till fots (”till tass”)